Idag gjorde jag mitt största misstag på EM

Satt ned och väntade på att motståndarna skulle sätta sig. Så kom Jansmaa. En ganska känd bridgekändis. Han satte sig hos mig. Sedan kom Zia. Litet som Björn Borg och Beckham/Zlatan i samma person. Fast i bridge alltså. Jag har skrivit om honom förut. Några gånger. Han satte sig hos Esset.

Så spelade vi några brickor, Esset kallade mig sin darling (som han brukar) och Zia tyckte att Jansmaa aldrig sa sånt till honom, fast han förstod så klart att Esset sa sånt till mig. But Jansmaa really should, sa jag.

Det var inte det som var mitt misstag. För Zia gav mig high five på den kommentaren. Mitt "huge mistake" som jag förklarade för Zia senare var att jag inte bara bytte plats med Esset.

Det kan man kalla hjärnsläpp.

Hörrni, jag kollar era bloggar...

... men hinner inte kommentera. Alls.

Spelet i den sista tävlingen har gått dåligt, trots att vi har spelat bra. Ni får tro mig på mitt ord bara. Imorgon är det förmodligen den sista speldagen på grund av det där oflytet, och vi ska koncentrera oss på smek-delen av den här smekmånadsresan. Spa. I alla fall om vädret fortsätter att streta mot som det har gjort hittills. Och Casino. Har jag berättat att jag är skitbra på enarmade banditer? Också.

På Casinot hittade jag den här bilden. Som Esset. Fast sämre.

 

En annan sak jag hittade var en övandes musikkår. Trummor. Letade mig fram och smygfotade.

Over and out från Ostende.

 

Förvirrat?

Litet förvånade kliver vi in i den sista tävlingen. Förvåningen kommer sig av att vi i flera dagar har trott att den börjar imorgon. Så ni som känner mig skulle nog känna litet tveksamhet för valet av Irish coffee sent igår kväll! Turligt nog slog Esset ett öga på programmet vid elvasnåret. Nu frukost och sen kör vi!

Några Europamästare som jag känner!

Heja Sverige!

För en tjej som gillar siffror

Aktuella mästarpoäng där hemma i Sverige.

"Nu får du väl inte spela mer tävlingar för då förstör du!" Esset ska passa sig.

Jag vill  ha 999,99 fattar ni väl!

Tvättar

Vart jag mig i världen vänder finns det tvätt i mina händer.

Men helt ärligt. Idag känns det skönt med en tvättdag. Efter regn kommer sol. I eftermiddag väntar seriös shopping. ICA-kortet är redo. Esset har händerna upp i luften, beredd att bära.

Om den här tävlingen bara kunde vara slut...

...snart? Visst ja, bara en match kvar sedan vila.

Uppdaterad: Nu Casino, imorgon sovmorgon och shopping! En tävling- en vecka kvar! Esset får fortfarande sova hos mig! 

Saker jag har på rummet

Säng

Esset

TV -tydligen

Vattenkokare

Hårtork

Saker jag inte har på rummet:

INTERNET

Men vallateamet skötte sig!

Vi kom in på vallen inför näst sista skyttet. Fransmän och ryssar missade några skott i blåsten. Det var nu det skulle avgöras. Kamerorna zoomade in. Och fem bom! 13: e plats på EM- mixed! Inte mycket att skriva hem om, men en okej insats. Idag börjar öppna lag. Svårare, tuffare och grinigare. Ge mig litet blåbärssoppa, här ska stakas!

Det kunde vara min tvättbjörn...

... säger Esset. Han menar inte att jag är på rymmen men om så vore ginge det att fånga mig med pommes frites!

På vårt hotell

Den ser ut att vara en tidig modell av R2D2 eller en Transformer! Vad gör den där?

Nästa EM

2015

Tromsö i Norge! Yippie! USP: På samma breddgrad som Sibirien! 

Esset svarar

Vad ska jag ta på mig idag?

Ett par byxor och en topp!

Ni vet livet och bridgen?

Hurra! Esset och jag har tydligen fått hjälp  av vallateamet. I stället för klister har de nu lagt på glid. Fint slagläge inför morgondagen med en 32:a plats. Ja det är många lag med i tävlingen. Och ja, smekmånaden flyter på. God mat och lagom med sömn!

Dagens doja

Silvriga. Men going for gold.

En dag

Imorgon börjar mixed lag. Det ligger förväntan i luften. Våra duktiga lagkamrater har kommit på plats och vi är taggade samtidigt som nervositeten finns där. I Ostende är bridgen verkligen på tapeten och vid borden på alla restauranger runt omkring diskuteras ruter och sang.

Esset och jag tog en dag på stranden. Jordgubbar och fruktsallad. Fyllda croissanter. När lilla frugan började bli röd i skinnet vandrade vi hand i hand på stadens gator. Vilken jäkla massa bra shopping! Vid nästa lediga dag så vet man precis vad som ska göras. Fina bilder har Esset tagit men de finns inte här i min dator.

Fortfarande mycket smekmånad kvar. Jag njuter av varje sekund.

Nu vet vi vad som måste köpas...

... för en del av reskassan! Lilla snigel, akta dig!

Esset har numera...

... smartphone. Synd att han inte har en smartwife!

Uppkopplingen på rummet suger...

... men nere i repan och baren funkar det fint. Vi hänger med kaffe och Baileys och njuter av att spelet äntligen är över. Det gick verkligen inte bra. Men ändå. Esset och jag har bjudit på pusskalas grand de luxe. Och så har vi då verkligen bytt rum. Allt är sämre utom sängen.

Vet ni vad vi ska göra imorgon när vi inte spelar final?

Vi ska spela en liten sidotävling med några andra som har åkt ut. Om man älskar bridge så gör man!

Just nu chattar jag även med Junior som är med sin brorsa på Dreamhack. Började nästan gråta av bilden de lagt ut på Facebook.

Esset skyller dagens dåliga spel på...

... skarven mellan våra sängar.

Imorgon har vi bokats om till ett rum med Kingsize.

När man spelar kort...

... ska man vara smart, vaken, genomtänkt, pigg och glad.

Idag har jag varit snygg och glad.

Därmed ligger vi på 180:e plats av 200 i Mixed Par-kvalet och kan därför planera för vilka roligheter vi ska pyssla med under finalspelet som går måndag-tisdag.

På onsdag börjar Mixed Lag. Nya chanser och vi lovar att vila litet innan det blir dags!

Idag har vi rest

Flyg från Bromma till Bryssel och sedan tåg till Ostende. Vi var ett kilo från övervikt vilket innebär att om det skulle råkas shoppas något här får det bli handbagage. Eller kanske skeppas?

Frukost på Bromma. Vi gillar olika. Men princesstårta är kanske ovanligt? Glass på tågstationen i Gent till lunch och på kvällen pepparstek vid hotellet.

Årets väska är röd. Esset är lika snygg som vanligt.

Och 2o meter från spellokalen. Havet.

Utanför min dörr

Poänglöst?

För er som inte vet så jagar den här Madamen alltid poäng. Silver och guld som ska bli rankingpoäng. Det går just nu ganska dåligt. Hoppas på en bättring där framåt sommaren.

Poängen med inlägget?

Igår betalade jag bröllopskalaset med mitt ICA-kort.

Många poäng blir det.

Var Helena på ert bröllop?

Ha ha ha!

Tre stycken. De bästa.

Sånt som är mitt

Två ringar och ungen i mitten!

Nästan som cider

Om citroner

Ni vet uttrycket att om livet ger en citroner så får man göra citronlemonad? Typ.

Just nu är mitt liv i alla fall mycket hallonsaft. 

Sjunget av smurfarna.

Nu skolavslutning.

Om Elitserien

Tänk dig att du spelar hockey.

En back som ibland får iväg ett skott på mål. Mest spelar du för att det är roligt. Du är inte direkt rädd för en smäll och när det gäller tacklingar är du precis lika tuff som vilken kanadensare som helst. Fast du inte är 185 centimeter lång som de andra. Du spelar i typ Rimbo. Inte den mest träningsvillige när det kommer till fys och armhävningar, men när det gäller skott på mål kan du stå och nöta i timmar.

En eller annan match har du fått utstå en del kritik i båset för att du helt plötsligt glömde bort allt för att göra en liten piruett. Vem gillar inte en piruett?

Så fixar din manager ett kontrakt med Färjestad. Anrikt och alltid med i hetluften. Kanske inte alla de hetaste stjärnorna, men ett gediget lag som tagit hem titeln både nu och då. Det är ett lag som alla gillar. Vem har inte koll på kaptenen Jörgen Jönsson liksom?

Du blir lycklig?

Och litet rädd?

Du räknar så klart inte med lika mycket istid som de andra. De rutinerade. Inser att det faktiskt kommer bli fler armhävningar. Attans. Och du oroar dig för att tappa pucken framför mål. I TV. Liksom göra en Salo mot Vitryssland. En "fladderpuck" som gör dig minnesvärd. I all evighet.

Nästa år ska jag spela i lag Morot i Elitserien. I Bridge. Med Esset. Och de alla de andra Super Starsen med landslagsmeriter. Hela bunten.

Om det är en framgång eller inte får tiden utvisa. Wish me luck. Det är på deras risk. Året därpå kanske de spelar i division 2? Eller har jävligt snygga skor.

Juninätter

De är korta och jag har svårt att sova. Den här veckan, innan vi åker på bröllopsresa till EM på fredag, blir kort och intensiv, såväl på jobbet inför ledigheten som privat. Det ska packas (oh no) och skolavslutas. Junior och Äldste sonen åker på Dreamhack redan lördag morgon och senare under vår bortovaro har Junior fotbollscup. Själv inser jag att det behöver lämnas kläder för tvätt när vi är borta i över två veckor, men ändå. Viktigt med en del perfekta outfits. Det ska spelas kort ju. Nervöst ska ni veta.

Och så är jag gift nu.

Esset kallar mig för lilla frugan.

Jag kallar honom för lilla snigel.

Bara för att jag är så självgod får ni några till!

Fotograf: Börje Rudenstål

Några snabba bilder från igår

Tagna av Carina Westlin. Jag stakade mig litet i kyrkan för jag var tydligen inte helt säker på vad varken jag eller Esset hette, men talet satte jag helt! Och vi sa ja, bägge två.

Blommor från Malungs Bridgeklubb och gårdagens doja.

 

 

Tal till Berik

Eller är det talet till Esset?

Det ska inte vara en massa tal, sa jag till Berik innan bröllopet. Jag vill ha party!!

Så nu blir han säkert förvånad när bruden tänker hålla tal till brudgummen.

På något sätt gör jag fortfarande honom förvånad. Ganska ofta faktiskt. Som när jag råkade säga upp mig från jobbet. Eller när jag öppnade på fyra poäng i finalen i Mästarserien. Då såg han förvånad ut. Supersöt!

För er som inte spelar bridge så var det där bridgeprat. Det ska vi inte hålla på med mer. Vi ska spela fiol.

För några veckor sedan var vi på Springsteenkoncert. Insåg att det naturligtvis var så jag ville ha det. 60 000 fans som skrek så fort jag rörde armen. Men jag får nöja mig med er. 90 stycken som inte kan lämna lokalen för det är jag som är bruden. Och nu pratar jag!

Kan Anna verkligen spela fiol? Det är ju ingen hejd på allt vad den människan kan tänker ni. Som Lotta på Bråkmakargatan. Kan allt – utom slalom.

När jag var barn/tonåring spelade jag fiol. Eller spelade och spelade. Jag övade högst sporadiskt och fick jobba hårt på att ha fina bortförklaringar till läraren när det var dags för tisdagslektionerna. Så på måndagar övade jag alltså. Om jag kom ihåg det innan klockan blev för mycket. Man får ju lov att tänka på de stackars grannarna.

När jag var 13 fick jag en egen fiol i födelsedagspresent. Det var samma år som min storebrorsa fick en moped. Han fyllde nämligen 15. TACK Mamma!

Bruce Springsteen spelar inte fiol.

Bägge sönerna har vid någon tidpunkt kommit hem och haft för avsikt att börja spela fiol. Jag har lagt in mitt veto. Varje gång. När man såg Springsteen kände man att det var RÄTT! Att sedan Äldste sonen ändå inte riktigt har förstått utan väljer melodisk dödsmetall kan inte jag hållas ansvarig för. Junior, älskade barn, kan du inte bli som Bruce Springsteen? Han har en kille som går efter honom och spelar saxofon. Det borde egentligen alla ha. En sådan kille alltså. Om man nu inte har ett Ess. Som jag har. Världens bästa Berik. Vilken tur att jag lyckades landa dig!

Nu står det ju i inbjudan att man ska få chansen att spela fiol. Så jag har naturligtvis tänkt att jag ska spela en kärleksmelodi för Bengt-Erik. På fiol. En motsägelse för mig, men ändå.

Nu tänker ni att Anna har övat i massor. På fiolen.

Nja, jag har ju inte det. Övat så mycket alltså. Har haft så jäkla ont i armen. Och rätt så mycket på jobbet. En dag glömde jag fiolen i bilen. Och så fick jag slut på harts. Stråken hakade också upp sig i skruvarna så jag fick lirka tagel en halv kväll. En annan dag hade jag med den på jobbet men då kom det en kille i Reagan-mask och tjuvade den. Ni fattar.

Det blev helt enkelt inte så mycket övat.

Därför tänkte jag sjunga kärlekssången i stället. Samma som jag skulle ha spelat på fiol. Om jag inte hade haft så ont i armen. Jag har till och med skrivit om det på Facebook, så det är sant. Om armen alltså. Allt som står på Facebook är sant.

En kärlekssång. Ni vet litet grand som Carola sjöng till Runar på deras bröllop. Eller som Marilyn Monroe på Kennedys födelsedag. Fast bättre.

You wish. I wish. Berik, jag älskar dig. Här kommer min kärlekssång till dig:

Lilla Snigel akta dig, akta dig, akta dig. Lilla snigel, akta dig, annars tar jag dig.

Tager du denna doja?

Vi har satt upp en ny poster

Finns att köpa här: Ung Cancers Webshop

Lycka är

Essets hand i min, en Junior som har fyllt tolv, tårta med choklad, en Mamma som hälsar på, solsken, en ny svart kjol, tunnelbanans blå linje till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm, alla barnen (2) hemma, cider, mera solsken, fyraårig förlovningsdag.

Snart dags för bröllop. Imorgon ska hela ligan till frissan och vi ska rådda musikinstrument, fixa med blommor och gå på fotbollsmatch.



Den enda dansbandslåt som jag tycker om.

Inget stoppar oss nu.

Ganska eniga

Och ja, jag jobbar.

Nej, jag har inte huvudet med mig.

Idag gick dagens dojor till jobbet i bara blusen

Inte så smart av dojorna och bärarinnan.

Men vad sjutton, allt ska väl ordna sig ändå?

På något mystiskt sätt verkar det här bröllopandet rubba cirklarna en aning.

Inspirerades av ränderna som...

... I will not keep calm hade tagit på sig idag. Randigt och bara ben fick det bli.

 

 

Sandaler med klack, Rieker, för att sommaren är kort.

Hallå!

Möhippad och kidnappad igår. Älskade allt. Trodde inte jag ville ha en möhippa men så visade det sig att det ville jag visst! Alldeles glad, lycklig och otroligt tacksam!

Mest av allt älskade jag gårdagens bloggkapning. Läs litet mer om möhippan hos Ingerun, Boktjuven. Själv är jag litet trött idag och ska nu träffa en tjej om en klänning.

Vasomhnder nu frni nte veta. Deär jttehmligt. Toppsikrett. Ochden sm sger attde harme brusning attgra har frmdligen heeeltrtt.

Himla trevligt det är att pussas. Med långa, mörka, stiliga män. Eller små, korta, rödhåriga män. Undrar varför Jempan drar i mig hela tiden. Man är väl en fri kvinna? Va? I flera timmar till!

Nu är det en scen igen. Men ingen poldans, tack och lov. Jag blev alldeles snurrig av det (och det har inget med cidern att göra. Den som påstår det får en sittopp!)

Jamen sjunga är ju trevligt. Jag ska sjunga dendär fina… And IIII will always loooove youuuuu!

Nu har jag fått nya skor igen. Finast hittills. Men lite kluriga att gå i. Liksom lite ploffsigt.

Hur vore det med enny cider?

Spa? Vaffan, är inte det för gamla kärringar? Som behöver pampras och puffas och fluffas och skämmas bort och knådas på.

Men jag är ju en gammal kärring! Att det ska svara så svårt att komma ihåg det.

Nu förstår jag. Det var glasögonen som var borta. Struntsamma. Det blir nya snart snart. Och en ny cider, fortsomfan.

Seger! Har skaffat mycket nya, mycket bekväma skor. Jag fick dom av en farbror som låg i parken och hade det så mysigt, såg det ut som. Han fick mina. Är det det som är win-win?

Jag vill ringa Esset, min telefon verkar vara borta. Konstigt.

Jag vann femkampen. Nu behöver jag bara sälja 73 kondomer till så slipper jag ut från Grönan.

Eller kanske ska jag sälja skorna? Jag vet inte riktigt vad det är för skor jag har.

Men vilka läckra skor jag ska få ha på mig! Kolla!

Fast dom där små svarta grejerna fattar jag inte riktigt. Ingegrun säger att det är kläder. Nänänä. Jag vet väl hur kläder ser ut!

Det blev ju himla tokigt, det här. Och varför står det liksom en metallpinne mitt i rummet? Poldans? Är det nåt samiskt, eller?  

Fiiinaste ääädlaste ciiider av mitt favoritmärke. En till sån här innanför västen och jag kommer att klara bungyjumpet som ingenting!

Dom andra dricker skumpa. Franskt snofs-survatten! Usch!

Skorna gör ont. Men jag älskar dom i alla fall. Den där blicken kan man inte motstå.

Den man älskar, den gör man ont på – eller var det tvärsom?  

Mara? Vaddå mara? Springa 42 kilometer? Skulle inte tro det.

Åka mara? Får man det? Jamen det ska man väl klara. Har man bott i Dalarna så många år som jag kan man så klart åka skidor – not.

Jaha, så nu ska vi träffa kantorn. Hemskt vad han var lik Jempan. Så tokigt. Jag som trodde han hette Bengt. Jemp-Bengt. Och kantorns sidekick ser banne mig ut som Carina.

Note to self: Optiker på mådag.

Second note to self: Bry mig mer om glas den här gången. Fast ett par roströda bågar med strössel, sideburns och avfyrningsramp…mmm!

Här ligger det nog frivor av begravda ugglor i mossen. Tror jag.

Va? Vad var det? Det smällde liksom bara till. Inte transferfönstret som gått i bitar, väl?

TILLFÄLLIGT INBROTT!