tisdag 21 januari 2014

Om man nu har gjort slut med bridgen och ...

... bridgen hela tiden skickar SMS och fortfarande vill vara kompis?

Då kan det hända att Esset frågar om han ska försöka skaffa reserv till den match som Spadern är inbokad på imorgon kväll.

Egentligen vill jag helst vara hemma och leka hemmaspa, men inser att bridgen kan bli oerhört sårad.

Vad är bäst? Hur ska bridgen och jag hindra ett långsamt farväl? Imorgon ser ni Spader på hemmaklubben!

8 kommentarer:

  1. I andra sammanhang är jag mer för snabba, de där som upplevs som brutala, farväl. I ditt bridgefall tror jag mer på ett (väldigt) långsamt farväl. Imorgon håller jag tummar igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra. Kommer behövas några tummar hållna för ungefär hälften av Sveriges befolkning. Eller i alla fall 17;3 procent. Eller så. Har jag räknat ut.

      Radera
  2. Långsamt långsamt för att uppfatta nyanserna? Kanske farvälet blir ett see you soon?

    Tur ändå att den där bridgen är lite envis alt har svårt att uppfatta dina signaler. Annars behövde vi inte hålla tummarna, trist isf. Go girl!!!!

    SvaraRadera
  3. Är inte bridge såsom livet? Fullt av nya givar och nya sitsar? Är det inte en himla tur att det är så?
    /Lillemor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lillemor, jag har spelat bridge sedan jag var 20. Just nu känns det som om jag och bridgen håller på att glida isär. Att vi har växt ifrån varandra. Kanske funderar jag på skilsmässa. Kanske funderar bridgen på skilsmässa. Betyder ju inte att det är bridgen det är fel på. Bridgen kanske lever vidare utan mig? Eller så får det hela en nytändning. Kanske är jag bara deprimerad? Eller så har jag uppnått de mål jag ville, och för att nå högre är insatsen alltför stor? I kväll är det ligan. Kanske blir det toppen, kanske blir det skit.

      Radera